Jag tänker inte vara i Sverige när klockan slår tolv. Hej Danmark! Gott nytt år på er. Och grattis på födelsedagen mamma!

Jag har det bra. Om någon undrar alltså.

Bilder från nyår förra året.

Mina pojkar har hamnat i trans inne på Toysrus.

Är på Max och äter. Kunde inte välja, så jag tog 3 dippor. Jag kan meddela att dill-dippen inte är god. Om ni inte är sådana som gillar dilldipp till chips. Men det är ni väl ändå inte..

Jacob tycker att jag behöver en basker nu när jag börjat måla tavlor. Men jag vet inte alltså...

Det var meningen att jag skulle ha på mig byxor, men det glömde jag. Märkte det när jag steg ur bilen. Tur att jag hade strumpbyxor med mig. Ofta det händer liksom. Herregud. Jag är verkligen förvirrad.

Hej bloggen!

Mina pojkar sliter och drar i mig om att vi ska åka till Väla, så jag visar håret fort innan det är dags att ge sig av (Rebecca har fortfarande min kamera).

Såhär ser det ut, och tanken är att jag ska bli ljusare succesivt framåt sommaren. Jag är supernöjd och tjejen som fixade mig är verkligen superduktig. Hon jobbar på en salong i centrala Malmö.

För att komma i kontakt med henne eller boka tid: 

Mail: info@arenhillhair.com
Tel: 0707350361

 




Inte världens bästa bilder, men hey, jag är stressad. Ska hämta mitt Internet på hemvägen i alla fall så snart får ni tillbaka er Egoina på heltid.

So long!

Jag beställde Internet för några dagar sedan och jag längtar mer än någonsin (skulle ta ungefär en vecka innan jag får det). Mitt mobila nätverk går mig på nerverna. Det går otroligt slött och att ladda upp en sida tar ungefär fem minuter.

Detta leder till att jag nästan inte har läst en enda blogg sedan jag flyttade och att ladda upp bilder är en mardröm.

Jag har velat kasta ut datorn ut fönstret X antal gånger kan jag tala om, och vissa dagar har jag bara velat skita i att blogga då det tar en sådan otrolig tid.

”Stjäl av grannens Internet”, tänker ni nu. Been there, done that, got the T-shirt. En av mina grannar har ett oskyddat närverk och jag loggade in mig på det för någon vecka sedan. Det fungerade skitbra. Sedan kom min kära vän Johan förbi. Vi skojade och visade sjuka Youtube-klipp för varandra och plötsligt började Mr Johan prata om ett klipp han sett med en man som har två penisar. Självklart var jag tvungen att se detta och vi surfade in på en porrsida och tittade en stund. När jag fått se två penisar på en man live (tror fortfarande inte mina ögon) och även tittat på ett klipp där en man sticker in sitt huvud i en kvinnas.. ja.. ni fattar (ja, vi är rätt störda) blev jag plötsligt spärrad från grannens Internet.

Oklart varför...

Smart Egoina. Smart!

Note to self: Surfa inte porr på grannens Internet.

Är hemma igen från Malmö. Det tog längre tid hos frisören är vad jag trodde. Det är mitt tjocka hår vi får skylla på. Men mer om det imorgon då jag ändå inte kan visa er just nu. Rebecca är nämligen på vift på Gotland med min kamera, och det är för mörkt för bra webcam-bilder.

Tålamod är bra grejer.

Jag älskar sådana skyltar. Jag menar, paff butiksbiträdet hade blivit om jag faktiskt hade plockat på mig allt. Men jag ska nog gå ut igen. Här har jag inte ens råd att handla på rea.

Det syns inte, men jag har en årsförbrukning av folie i håret.

Jag är uppe med tuppen idag och ska snart bege mig in till Malmö för att göra något åt det här fågelboet jag har till hår. I need change. NOW.

Så säg bye bye till mitt hår. Så får vi se om resultatet blir bra sedan.

Jag köpte disksvampar idag. Ett vanligt paket med gul-gröna svampar kostade tio kronor. Men jag betalade mer än dubbelt så mycket bara för att jag ville ha roliga färger. Eh ja.

Det var som när jag köpte toalettpapper förra veckan. Jag betalade 15 kronor mer bara för att lammet såg snällare ut än ekorren.

Jag tycker självdistans och humor är otroligt viktigt och jag anser inte att det finns saker man inte får skämta om. Faktiskt inte. Sådan är jag och jag kan skämta om allt. Tro mig.

Hade jag verkligen tagit ut svängarna i min blogg (vilket jag inte vågar göra) hade ni blivit förvånade. Min humor kan vara morbid, rasistisk, sjuk, äcklig och töntig. Vissa skämt eller kommentarer vågar jag bara uttrycka i mina vänners närhet, för de vet att jag inte är en hemsk människa.

När man skämtar om något trampar man alltid någon på tårna. Därför håller jag mitt bloggande till att nästan bara handla om mig själv (och någon stackars vän ibland), för det är ju ingen som bryr sig om det – förutom jag.

Det blev ramaskri igår när jag publicerade bilden och texten nedan. Jag vill bara klargöra att jag absolut inte menar något illa. Om någon tog illa upp ursäktar jag det.




Men jag förstår inte riktigt. Hade någon sagt till mig att norrmän är tröga, luktar fisk, klubbar sälar och alltid bär lusekoftor hade jag inte tagit åt mig. Min släkt är Jehovas Vittnen och får ständigt höra saker. Hela mitt liv har jag försvara min familjs tro, ni anar inte hur mycket fördomar folk har (en vän till mig trodde på allvar att de hade svans!). Men de tar inte åt sig. De skämtar till det själv.

Ta inte så seriöst på er själva. Självdistans people. Hade alla bara haft det tror jag världen hade varit en mycket mer harmonisk plats. Humor avdramatiserar saker.

Jag vill dessutom tipsa om en blogg som jag läser just nu. Den är välskriven, rolig, smart och de bjuder på sig själva. Den är skriven av två personer, Cherin och Mohammed. Läs den HÄR.

Jag var uppe halva natten igår (och halva morgonen) och vaknade klockan 13.00 av att telefonen ringde och min sångpedagog frågade var jag var. Vi bestämde ny tid och jag stressade dit. Sedan råkade jag gå förbi Gina Tricot på vägen hem och råkade se att de råkar ha rea, så jag råkade handla lite (läs: mycket) saker och nu råkar min plånbok gråta.

Men det var det lätt värt. Äta kan jag göra en annan dag.

Förresten. Detta var förklaringen på min bristande uppdatering idag.

Mitt pålägg gick ut för typ två veckor sedan. Det som inte dödar dig gör dig starkare sägs det. Vi får väl se hur
detta går då.

Vi vaxar Jacobs ben. Han är inte allt för glad.

...Varför smittar gäspningar? Är inte det ganska konstigt ändå?

...Vissa serier hade inte varit roliga överhuvudtaget utan det där ”inbyggda” skrattet. Eller det är skrattet som gör att man fattar att det ska vara roligt.

...Det är så töntigt på TV-program när programledaren ska ringa på hos personen för att ”överraska” denne och så filmar de inifrån. Ibland har även personen mikrofon på sig. Han/hon blev ju nog sååå överraskad liksom.

...Bara jag som tycker det är läskigt med jäst? Ni vet den där konstiga svampen man använder när man bakar. Ibland får jag bara en sådan konstig känsla att jag måste stoppa den i munnen. Fattar ingenting.

Jag kom på mig själv verkligen sakna Burger King tiden tidigare idag. Jag vill så gärna ha ett jobb. Jag söker och söker och söker men det händer ingenting. De enda jobben jag egentligen har chans på är heltidsjobb, men det hinner jag inte riktigt med på grund av alla mina sidosysslor och projekt jag har på G.

Jag saknar samhörigheten man känner på en arbetsplats, jag saknar rutiner i livet och jag saknar att känna mig nyttig och få ta ansvar. Jag borde vara den ultimata personen att anställa. Jag är lojal, ansvarfull och flexibel och är inte helt beroende av jobbet ekonomiskt sett (vilket betyder att min arbetsgivare kan ge mig timmar precis så som det passar).

Ja, jag vet. Jag skyr inga medel nu. Jag söker jobb genom bloggen.

Någon som behöver arbetskraft, eller känner till något? Jag är inte kräsen. Maila! 

Med lite pizza i magen känns allt bättre.
 

 


Patricia kom förbi med en inflyttningspresent. Nämligen jordnötssmör.

På väg ut. Jag har en ny kompis.

Jag är lite nere idag och har egentligen ingenting att dela med mig om.

Tänkte träffa lite vänner och kanske skaka på rumpan lite.

Så får vi hoppas på en ny bättre dag imorgon.

Pratade med Jacob i telefon.

Egoina: Vad gör du?
Jacob: Vi ska snart äta gröt. Vad gör du?
Egoina: Jag har nyss fotograferat mamma i underkläder.

Här är skillnaden på julfirande. Vissa äter gröt tillsammans med sin familj. Andra tittar på hemsidor med sexleksaker, snapsar, öppnar julklapparna innan klockan 15.00, tittar på folk som klämmer finnar på youtube istället för Kalle Anka, äter allt annat än julmat och testar hur man ska ligga på en spikmatta för att det ska göra som mest ont. 

Ja, allt det där har jag och min mamma gjort idag.

Eftersom det bara är vi som firar så brukar det bli lite...udda. Och om ni undrar varför jag fotograferade henne i underkläder (julklappen från mig) så var det för att hon tydigen skulle visa någon "Janne".

Hrm. Ja.

Svensk julmat kan slänga sig i väggen

Vi försökte bygga en snögubbe. Men huvudet trillade av, så det blev inte så lyckat.

Jag och Rebecca byter julklappar. Och. Dricker. Vin.

Tavlan är klar. Åtminstone tror jag det. Jag känner mig nöjd.

Jag lät fantasin och känslorna sväva iväg och här är resultatet.

Jag tycker den är asball och one of a kind. (För att väga upp alla mina IKEA-möbler som verkligen inte är one of a kind).

Såhär ser vardagsrummet ut just nu.

Nu har jag tänkt bli konstnär och har därför beställt hem färg och penslar. Jag köpte en palettgrej också, för man kan ju inte vara en cool konstnär utan en sådan.




Jag är lite besviken på att det var så lite färg dock, det såg nämligen större ut på bilden. Jag vill ju måla stoooora tavlor.

Jaja. Vi får väl se hur detta går. Det gick i alla fall bra sist. Nedan är tavlan som jag och Rebecca målade för ett tag sedan, den står på mitt sovrum.

Jacob har äntligen kommit hem och jag har till och med fått en julklapp. Jag trodde det skulle vara en liten thaipojke eller kanske någon skitdrömfångare som man alltid får när folk åker utomlands. Men det var Vännerboxen. (Ja, jag har redan öppnat den. Vad ska ni göra? Skjuta mig?) I alla fall, ni som har greppat min kärlek till denna serie förstår hur glad jag är.

Just nu sitter Anton och Jacob i soffan och är allmänt…fotogeniska.

Förresten, Jacob har kommit in som 23:e reserv på en utbildning. Det finns 19 platser, så även om alla tackar nej kommer han inte in ändå. Haha. Märk ironin i det.

Det ligger alltid frukt utanför den här butiken. Det vet jag eftersom jag brukade stjäla äpplen på väg till skolan när jag var yngre. Bara en tanke: Hoppas inte där är frukt just nu.

Häromdagen började brandvarnaren pipa som en galning och direkt sprang jag ut i köket för att se vad som stod på, och möttes av ett moln med rök.

Smart som jag är hade jag lagt på spislocket, men inte stängt av plattan från tidigare på dagen när jag lagade mat. Jag som annars är så försiktig med det.

Bra Egoina. Bra!

Nu är frågan: Ska jag bränna de andra locken också? Så att de matchar liksom.

Mens på julafton. Yes!

Jag vet inte om jag tagit upp detta innan. Men ni vet på talkshows när det blir reklam, programmet slutar, eller det på något sätt börjar spelas musik, så böjer sig alltid programledaren fram och pratar med gästen.

Men vad i hela världen pratar de om?

Detta driver mig till vansinne. ÅH.

Jag står och skär upp gurka som vi ska ha till vår dipp.

Egoina: Sådär, jag skär bara upp halva så kan jag spara andra halvan av gurkan till sen.
Johan: Hahaha.
Egoina: Vad?
Johan: Nej ingenting. Ha det så mysigt med gurkan sen.

Då ska vi se vad jag har gjort sedan jag satt här senast.

♦ Dammsugit, dammtorkat och moppat alla golven
♦ Lagat och ätit mat (även gjort en matlåda till imorgon, fråga inte varför då jag är hemma hela tiden)
♦ Diskat
♦ Sett en sjuk bibelinspirerad humorfilm med Anton och Johan
♦ Slagit in de sista julklapparna. Resultatet vittnas nedan

Jag hade varken inpackningspapper, snöre eller tejp hemma så jag fick vara lite kreativ. Jag har använt mig av vita soppåsar, frystejp, en Indiska påse och en rosa Glitter påse för att göra snöre.

Nu ska jag halsa en flaska sprit, trycka i mig en påse chips och inte röra mig ur sängen på tre dagar för att väga upp det här.

Jag älskar verkligen att inte ha bil. Jag har burit 3 påsar med mat, 2 påsar med julklappar, en spann och en mopp hela vägen hem från stan. Varför undrar ni? Jo, bussarna är inte att lita på, jag tänker inte cykla i snöstorm och jag behövde verkligen, verkligen en mopp. Nu är jag helt slut.

Jag får trösta mig med att jag kommer att få se den riktiga färgen på mina golv. Haha, ja eller hur, för det låter ju roligt. Åtminstone är mopsetet rosa.

Men först: Mat.

Det finns historier folk berättar som handlar om ”någon de känner som känner någon”. Här är två historier och det är inte ”någon som känner någon”, jag känner nämligen båda två.

1) Min kompis hade en pojkvän som hette Peter. En morgon ville hon göra Peter lite extra glad och fotograferade därför sina bröst, skrev texten ”God morgon älskling!” och skickade detta som ett MMS. Enda problemet var att hon råkade skicka det till kontakten ”Pappa” istället.

2) Min kompis fick klamydia och var på ungdomsmottagningen för att hämta tabletter mot detta. Senare på kvällen var han bjuden på middag hos sin nya flickvän och vem satt vid bordet om inte hennes mamma? Det är väl inget konstigt med det tänker ni. Bara det att hennes mamma jobbar på ungdomsmottagningen och var samma person som han besökt tidigare på dagen.

Jag måste ha trott att jag hade något magiskt skafferi när jag satte in isbitarna där igår istället för i frysen.

Efter ett antal kommentarer om att jag ljuger eftersom isbitarna fortfarande är frysta kan jag klargöra att jag tog ut dem (och tog bilden) så fort jag kom på det, vilket var typ en kvart efteråt. Då har vi rett ut det.

Detta är nog det absolut sjukaste jag sett.

För att slippa hatmail får jag tillägga att man inte ska se klippet om man är en tönt. Men jag har bara coola läsare så varningen är egentligen onödig.

Jag såg slutet på ett matprogram på fyran för ett litet tag sedan. ”Nigella” tror jag att programledaren/kocken heter. Hon serverade något som såg ut att vara världshistoriens godaste efterrätt och jag MÅSTE ha receptet. Någon choklad-kak-glass-kolasås-grej.

Efter misslyckade googlingar vänder jag mig till er. Någon som vet vad jag pratar om?

Man vet att man är på ett fräscht ställe när det står en sån här står på bordet.

Ni behöver inte kommentera att jag har rynkiga händer. Det har Johan redan gjort.

Jag fick för mig att jag skulle ställa in mina TV-kanaler korrekt igår, så nu har jag sexan på typ alla kanaler och bilden på TVn ser minst sagt konstig ut. Dessutom slår TVn om till radio varje gång jag trycker på ettan. Jag förstår ingenting.

Soffbord och teknik är väl inte min grej antar jag.

Jag just nu. Anton kom förbi med en för tidig julklapp och frukost.

På fingret passade den.




På foten med.





Men på huvudet gick det lite sådär.

Superkvinnan Egoina är i farten och har snart skruvat ihop alla möbler som jag lyckades släpa hem från IKEA idag. Soffbordet har jag ännu inte orkat ge mig på då skostället tog en evighet. Ett litet fucking skoställ liksom. Konstigt man blir omotiverad.

I övrigt har jag en ensam lördag framför mig, så om det är någon som vill umgås med mig så är ni välkomna förbi. Kanske jag bjuder på saft.

Ps. Ta med toalettpapper. Mitt är slut.

Hitler, släng dig i väggen. Checka min mustasch!

IKEA avklarat. Är det detta som kallas slavarbete?

…Jag hoppas verkligen att min mobil är sönder på något sätt, för jag har inte fått svar på ett enda sms jag skickat idag. Hej, jag heter Egoina och jag är mobbad.

…Vad är grejen med gamla servis som ärvs generation efter generation? Jag pratar om de här dyra tallrikarna och kopparna med blommor på som man aldrig använder ändå, eftersom att det är ”för fint”.  Man får veta att det är värt mycket pengar, men hurdå? Vem hade köpt skitet? Fast skitsamma. Man säljer ju inte det ändå. Det bara finns i en låda i en hörna någonstans på vinden.

… Jag undrar om Anna Skipper lever som hon lär. I think not.

…Vad är det för fel på japaner och kineser egentligen? Alla TV-program som har något med de länderna att göra är helt sjuka.

… Jag har betalt alla mina räkningar idag. Vuxenlivet here I am.

… Julafton om ungefär en vecka. Jag som inte ens visste att det varit Lucia ännu. Sermanpå.

Mitt hår för fyra månader sedan:

Mitt hår idag:

Jag kammar över min halvutväxta lugg:

Då har vi rett ut det!

Louise är singel igen. Det är såhär vi hanterar det.

Från min balkong just nu. Hej vinter!

Spagettimode

Johan ringde.

Johan: Hej.
Egoina: Hej.
Johan: Sov du?
Egoina: Ehhhm. Nej..
Johan: Men du kan inte sova nu. Klockan är 14.00!
Egoina (skäms): Nej...
Johan: Gå upp! Jag kommer till dig om fem minuter.

Jag fattar inte varför man alltid gör så. Ljuger om att man inte sov.

Godmorgon i alla fall!

Vet ni? Idag får jag äta annat än falukorv. Jag är så lycklig.

Jag tror min pappa har läst DETTA inlägg. Idag hämtade jag ut en julkalender på posten som han skickat.

Synd att jag var så seg med att hämta ut den bara. Fast det har sina fördelar. Jag kan äta hela 15 chokladbitar idag. (Eller 24...)

Tack så mycket!

Vad är skillnaden på portvin och vanligt vin egentligen? Får man bara dricka portvin i dörrar eller?

Är man störd i huvudet när man tänker ”Vad fan menar hon med BARA?” när man får en sådan söt kommentar?

Jag och Becki startade hemma hos mig med lite vin.






Johan och Anton kom och joinade oss.




Vi begav oss ut och Johan har fortfarande inte (trots tidigare böter av polisen) lärt sig att det är olagligt att kissa utomhus.




Blek or what?




Vi mötte upp Rebecca och Nils.




Vår favoritcider. Pineapple citrus.




Jag och tjejtjusaren Nils himself.




Ja, jag vet att ni menar att min väska ser ut som ett tangentbord. Men jag tycker att den är fin.




Nils är tydligen väldigt rolig.






Shotdrama. Missa inte Rebeccas min. Tror inte vi fick samma shot alltså, jag verkar ju gilla läget.




Kärlek.




Lite fyllemat så att man kan bli människa igen.

Ni är många som har frågat vad jag egentligen tycker om Dennis M då vi är så olika. Jag kan ärligt säga att jag i bilen på väg dit när jag fick höra att Dennis skulle vara där sa: ”Nej, inte den diet-idioten”.

Men jag hade fel. Dennis var underbar. Verkligen min typ av kille alltså.  

Ingen idé att vara trött när Beckibus kommer på besök.

Alldeles nyss kände Becki något konstigt i sin ficka. Hon skulle kolla vad det var och hittade två femhundra-lappar. Inte illa. Det största jag någonsin har hittat är en tjuga.

Äntligen hemma och jag är fullständigt slut efter gårdagen.

Anledningen till att jag var i Varberg var för att jag och några andra bloggare fotograferades för Modekungen. Vi får se hur resultatet blir när redigeringen är klar.

Bloggare på plats var: Dennis M, Agnes, Dollyblond, Lisaplace, Felicia och Noscarlett. Härligt gäng!

Vi har haft det sjukt bra med lyxigt hotell, fin middag och SPA. Vi bodde på Varbergs Kurort. (Bara hör av er om ni vill att jag flyttar in). 

Ett bildregn kommer upp när jag har fått alla bilder.

Känns tryggt

Jag fattar inte grejen med att de alltid gör såhär med toalettpappret på hottell. Det enda det visar på är att de har varit och pillat på det

Frukost

Dennis M, Agnes och jag


Nu blir det utgång i Varberg! Vi ses i dimman!

Dessa skor är 3 storlekar för små och mina fötter håller på att sprängas. Det är tufft att vara modell.

Smink

Smink

Mat

 Du är väl från Norge? Varför pratar du skånska då?

Hur blir det, ska du stanna i Landskrona?
- Som det ser ut nu ska jag det. Jag trivs med mitt liv.

Kan du prata norska i nästa videobloggning?
- Ja, det ska jag göra!

Måste sova nu. Ska upp tidigt imorgon (dvs. innan 12.00). Mer om mina planer imorgon!

Storleken har bara betydelse ibland.

Jag håller på för fullt i min lägenhet, ni får därför ursäkta min frånvaro.

Mamma hade blivit stolt om hon hade sett hur mycket kläder jag slänger. Det måste göras, men det känns lite tragiskt ändå. Vissa plagg har prislappen kvar. Ni behöver inte fråga om jag ska ha någon ”bloppis”, kläderna jag pratar om gick ut ur mode på nittiotalet någongång.

Enligt Rebecca finns det någon universell regel på vilken håll klädhängare ska hänga på. Jag har ingen aning så jag hänger in skitet på måfå så får heller min högra hand komma hit och rätta det sent. Tänk att vara gift med henne. Tänkte skriva ”hujeda mig”, men det räcker knappt.

För övrigt åt jag tonfisk och pasta till middag idag. Man tager vad man haver. Det var inte gott, men det gick ner. Det ska bli kul när nästa lön kommer och jag får äta ordentligt igen. Just nu prioriteras inte mat precis. Är trött på att ha en flyttlåda till bord.

Well. Klädhögen kallar. Det är SÅ roligt detta.

Jag är vaken när tidningen kommer. Inte bra.

Jag vill vara solbränd.

Jag vill ha fräknar.

Betalar någon???

Jag har nyss ätit mat som jag hittade i frysen. Trodde först att det var glass, men det var min snälla mamma som gjort en gryta, stoppat i ett glasspaket och gömt i min frys.

Man skulle kunna tro att jag blev besviken över att det inte var glass. Nejdå. Just nu är jag bara överlycklig över att inte behöva äta falukorv och makaroner ännu en dag.

Ps 1: Även fast falukorv kan vara gott så börjar det bli lite mycket när avföringen går mot en rosa färgskala.

Ps 2: Bilden är ett montage (alltså paprikan), måste komma ihåg att mamma också läser bloggen.

Rebecca kom hit och började skrika. "Varför i helvete har du fotboll på tvn", sa hon.

Jag bytte till Desperate Housewives fort som attan. (Okej, jag tog en bild först).

Jacob och Emelie i Thailand.

Jag.





Livet känns mycket rättvist.

Vissa inflyttningspresenter blir man lite förbryllad över. Som den här. Blommor och falukorv.

För någon månad sedan skrev jag en lista på egenskaper min framtida partner skulle ha. Jag hade allt figured out.

Sedan träffar jag denna kille. Killen som hade alla rätt. Men… Jag vill inte ha honom.

Det ska klicka people. Allt det andra är oväsentligt.

Jag fick respons på DETTA inlägg och blev irriterad när jag läste kommentaren nedan.




(Jag beklagar såklart förlusten och menar inget illa).

Jag förlorade min styvpappa när jag var 12 år gammal, alltså människan jag växt upp med och det är det svåraste jag någonsin upplevt och det kan fortfarande göra ont. Men det betyder inte att jag bagatelliserar smärtan av att förlora en partner, det gjorde också ont och jag var så långt nere i skiten att jag ibland bara ville ge upp.

Jag blir så ledsen när jag läser om människor som har vänner som tänker som kommentaren ovan, ”Ryck upp dig nu, det finns värre saker”. Klart det finns, men det gör fortfarande ont!

Det finns ju faktiskt värre saker än att förlora en förälder också, men jag tycker inte vi ska ge oss rätten att anse att en smärta är ”mer värd” än en annan.

Är man inte berättigad till att vara ledsen eftersom det finns värre saker?

Orden min bästa kompis sa efter jag förlorat min styvpappa ekar fortfarande i mitt huvud: ”Men han var ju inte din riktiga pappa”.

Perspektiv på dig själv Anna.

Enda sedan jag blev dumpad i somras har jag fått mail från tjejer och killar i samma situation och en återkommande sak dessa människor skriver är att de inte har någon att prata med, ingen förstår dem och deras vänner finns inte där.

Jag vet att det kan vara svårt att förstå och hjälpa en kompis med en krossat hjärta om man inte upplevt det själv. Men snälla, lyssna på mig nu, bagatellisera aldrig det. Ett breakup kan vara otroligt svårt även om förhållandet bara varade i två månader.

Som vän eller anhörig till en person som går genom ett hemskt uppbrott uppmanar jag er till att lyssna och finnas där, om ens bara det handlar om att befinna sig tyst i samma rum som personen. Titta på tv, laga mat, ta promenader och låt den drabbade älta, älta och älta. När man sedan gjort det kan man börja bygga upp sig själv igen, men det är så otroligt viktigt att man har någon där som inte tycker att man är ”löjlig” för att man vill stanna under täcket hela dagen.

Ni förstår nog inte hur tufft och tungt det kan kännas och det är absolut något som borde tas på allvar. Jag kan själv säga att det fanns dagar då jag önskade att jag inte vaknat överhuvudtaget, och jag undrar hur det blivit om jag inte hade haft någon där för mig.

Händer detta din nära vän hjälper det inte att säga att ”jag finns där om du vill prata”. Åk dit förhelvete. Vissa människor har svårt eller är för stolta för att erkänna hur jobbigt de egentligen har det.

Sedan betyder inte detta att man ska ”tycka synd om” och vakta upp personen för mycket heller. Det kan vara viktigt att vara hård och realistisk, men det betyder inte att man inte ska finnas där.

Var bara tvungen.

Jag minns den gamla goda tiden då man köpte roliga saker. Nuförtiden är det inte kul att handla. Alls.

När jag och Rebecca var på bio i lördags kom hon på den briljanta idén att man borde börja sälja popcorn utanför biografen till ett billigare pris. ”Tänk vad man hade kunnat tjäna på det”, sa hon.

Av någon anledning började jag prata om tillstånd, skatter och andra saker som hade gjort detta projekt mycket svårt och innan jag vet ordet av det säger Rebecca irriterat att det minsann inte är roligt att bolla idéer med mig.

Jag vet inte. Jag är väl realist. Fast jag klarar mig nog utan bollningen ändå. Jag minns idén hon hade om att öppna ett café som inte var ett café. Alltså en tom lokal (möjligtvist med sittplatser) dit folk kunde gå och fika – med egen medtagen fika.

Denna tanke uppenbarade sig när vi var och fikade och vi kunde konstatera att det inte fanns några goda kakor. Bättre att ha med sig en Frödinges kladdkaka i väskan då liksom.

Tanken på ett café som faktiskt hade goda kakor fanns inte på tapeten.

Bilder gjorda av Sofia. Tack så mycket!

Nu är jag dock brunett.

Här sitter jag och min fina tröja.

Blogghoes and the Johan

Säger IKEA det så

Mat på Väla snart dags för IKEA

Jag och Rebecca fick för oss att videoblogga lite sådär. Man känner sig lika dum som alltid, men denna bjuder vi på.

När vi laddade upp klippet stod det succé på Youtube. Det säger väl allt. Och det står inte alls det alltid "succé" efter man har laddat upp någonting på youtube. Neeejdå.

Det blev lite vin här på tordagseftermiddagen (måste ju inviga min fina nya lya).

Jag, Rebecca och Johan har mycket stolt knåpat ihop några engelska meningar.

Good wheel!
Betydelse: God Jul!

Tasty new year!
Betydelse: Gott nytt år!

I don't feel again you.
Betydelse: Jag känner inte igen dig.

How plenty is the bell?
Betydelse: Hur mycket är klockan?

Ja, jag vet. Jag bjuder på de här språkkunskaperna. Fell free att ta en weekend i England nu.

Har man inget soffbord får man taga vad man haver.

Är och handlar mat

Det är överskattat att kunna gå genom dörröppningar.

Fick nyss världens största soffa levererad. DHL-killen var verkligen jättesnäll. Han förstod att jag inte skulle klara av att bära upp den (självklart), så han ringde dit två arbetskollegor.

Nu står den här i vardagsrummet, i två delar och jag vetifan hur jag ska få ihop skitet. Jag kan inte ens rubba soffbergen.

"Vi vill se bilder på lägenheten Egoiiiinaaaa".

Mja. Anledningen till att det inte kommit bilder än är för att det ser ut såhär:

Må vara att mitt kök är typ dubbelt så gammalt som mig själv. Men har ni inbyggd radio och äggklocka i ert kök? Har ni det? Vava? Trodde inte det heller nej.

TACK! BRA! Jag gör aldrig smilisar i blogginlägg. Jag klarar inte av det, även om jag ibland känner för att göra det. Visst är det sjukt hur smilisar har tagit över vårt datorspråk? Om någon skriver till mig på msn utan att också skicka en glad gubbe till mig tror jag automatiskt att personen är sur.

Men bara så ni vet. Jag är inte sur. Jag är aaaaldrig sur.

:) :D

Fick en vän på besök en stund, självklart skulle han berätta en massa skräckhistorier för mig och här sitter jag nu i min stora, tomma lägenhet. Livrädd.

Jag tror inte på spöken mest för att jag inte vågar, jag bara skakar bort och förnekar. Men om det finns spöken i min lägenhet så hoppas jag att de är snälla. Kanske diskar lite när jag inte är hemma och så.

Ni undrar om inte jag precis som de andra bloggarna ska ha en julkalender i år. Ja. Hmm. Det står still i mitt huvud. Förra året avslöjade jag en sanning om mig själv varje dag samt gav ett bloggtips, och det känner jag inte för att göra igen. (Det är ganska svårt att komma på 24 saker om mig som ni inte vet redan).

Ska jag ha en julkalender? Har ni några förslag? Vavavava?

Skulle iväg och handla diskmedel och kom på att jag inte ätit idag så jag köpte med mig lite kycklingsallad och chokladpudding. Jag känner inte för att ställa mig vid spisen.

Jag har inte känt mig så ensam på länge som jag gör idag. Men det är bara att vänja sig, eller hur?

Nu blir det Simpson och mat (på golvet framför TVn) innan jag orkar mig på flyttlådorna igen.

Ja, jag vet. Jag är rätt sliten.

Och det varde bild i TVn

Thaibuffé till frukost

Sitter på golvet i min nya lägenhet och andas för första gången idag. Jag vill aldrig någonsin se en IKEA-bruksanvisning igen efter detta.

Som läget ser ut nu har jag en fåtölj, en TV (som visserligen inte fungerar eftersom man tydligen behöver någon antennskitsladd) och diverse småprylar.

Känner mig som en luffare i mitt eget hem.

Det här mobila nätverket jag använder just nu fungerar lite sisådär (nej, jag har inte orkat skaffa Internet ännu). Sidorna laddar lika fort som en pensionär rör sig över övergångsstället. Det vill säga hopplöst långsamt. Jag drömmer mig tillbaka till 90-talet då man fick ringa upp modem eller vad det nu var man sysslade med och det enda man gjorde på Internet var att besöka funplanet och kolla sin ”brevlåda” på Kamrat.com.

Då var det helt normalt för en sida att ladda i en halv minut, men nu känns det som att jag ska explodera av frustration vilken sekund som helst.

Den här flytten har fått mig att inse hur meningslöst livet är utan elektriska prylar. Utan lampor ser man ingenting, utan Internet är man handikappad och utan TV måste man PRATA när man äter (detta fick jag uppleva då jag bjöd kompisarna på pizza efter flytten som tack-för-hjälpen). Hujedamig. Längsta måltiden i mitt liv.

Men ja. Packa upp var det ja. Packa upp. Fyfan vad jag hatar detta.

Mitt uppe i flytten. Det är sjukt hur mycket solglasögon man samlar på sig på ett år.