Now aj äm veri veri sad.

Först var där typ inga fåglar.



Men så fort vi plockade fram brödet flockades dem. Vissa av fåglarna blev helt galna och attackerade de andra fåglarna. Då kastade vi inget bröd till dem.


Ankorna (änder?) vågade sig riktigt nära och åt nästan ur handen på oss.



Den här filuren kom förbi och då blev Jacob skiträdd och vi bestämde oss för att gå.



Vi bestämde oss för att åka upp i gamla vattentornet och titta lite.



Vi kom tyvärr inte in. Jacob blev förbannad och hittade strömbrytaren till hissen utanför. "Haha", sa han när han stängde av den.



Vi funderade en stund på om detta var ett djur eller inte. Vi kom på att det inte var det.



Middag hos mamma i sann LCHF-anda.



Och glass i sann Egoina-anda.

En bra dag helt enkelt!

Jag känner att jag får ta det lugnt med alkoholen framöver. Här är några människor jag vill be om ursäkt till:

1) Du ex- "Fame Factory" deltagare som körde taxi för några helger sedan. "Du verkar inte få så många spelningar", och "Det går bra för dig ser jag", sa jag. Och gud som jag skäms.

2) Poliserna utanför nattklubben i Landskrona igår. Ställa dumma frågor och känna på skottsäkra västar kan man nog göra vid ett annat tillfälle. Eller aldrig förresten.

3) Killen i kassan på Statoil förra helgen. Jag fattar också nu när promillen har lagt sig att man inte kan få mos för två kronor.

Hujedamig. Jag är ju snäll egentligen.

Såhär såg jag ut. Vågorna gör jag faktiskt med min plattång. (Ja, jag ska visa det en dag).



Jag och Engkvist. Vi skulle jämföra stämplar. Eller bristen på stämplar. Not sure.



Jag och Malin.



Jag hittade några brillor.



Mina pojkar var på G. Som alltid.



Ehm. Ja.



Anton gillar det.



Haha.

Vi startade här. Men det var för sofistikerat kände vi.



Bättre såhär.

Min lagning.




Hantverkarens lagning.

Tittar man noga på bilden nedan ser det lite ut som att jag känt en hemsk doft. Och så ser alla lördagens bilder ut.

Är det så jag ser ut när jag är full mån tro? Eller luktade jag bara riktigt illa?

Jag sitter på tåget på väg till Stockholm och läser tidningen. Men vänta… Det är ju jag som skriver i den idag! Det var det värsta.

Vanlig text finns längre ner för er som inte ätit tillräckligt med morötter. Jag har nämligen hört att morötter är bra för ögonen. Och det är det väl. Jag har åtminstone inte sett en kanin med glasögon.







"BoIS premiärmatch ägde rum för inte så längesedan och jag var på plats. Kanske mer för att titta på Henke Larsson än själva fotbollsspelandet om jag ska vara ärlig, men då mitt ex var fullkomligt besatt av denna sport har jag lärt mig uppskatta det. Det som fascinerar mig mest med fotboll är dock sammanhållningen mellan de som går och ser matchen. Har du en BoIS-halsduk och kan för oss utomstående helt obegripliga heja-ramsor (ja, vad betyder egentligen ”alé alé alé”?) är du en i gänget. Man kramas, skojar och skrattar. Här är alla kompisar. Ja, det vill säga om du inte ser ut som mig då. Med intetsägande kläder, utan medsjungande i låtarna och inga klappande händer i luften blir du nämligen tittad konstigt på. Vad i hela vilda världen gör hon här undrar folk.

Jag gillar normalt inte att sätta människor i fack, men när de gör det själva får det faktiskt vara så. Det är som när jag och min vän var på en rockbar för inte så längesedan. Vi gick förbi och råkade se att de hade ”happy hour” och bestämde oss därför för att gå in. Rent utseendemässigt var vi på en annan planet. Varken jag eller min vän har coola tatueringar, nitar på alla klädesplagg eller huvudet fullt med hål. Även där var alla kompisar med alla, men jag och min kompis blev behandlade som om någon släppt ut en apa från zoo. Samma sak när jag läste musikverksamhet på gymnasiet. Jag hade ingen utflippad frisyr, eyeliner i mängder, lyssnade på Johnny Cash eller drömmar om att bli rockstar. Det var ingen som ville spela en enda låt med mig.

Jag är uppväxt med en familj som på pappas sida är Jehovas Vittnen. Även om jag aldrig varit direkt utanför har jag alltid känt mig som en outsider. Detta religiösa samfund har en sammanhållning som är helt fantastisk. Men på grund av att jag inte delar deras religiösa tro kan jag inte på samma sätt ta del av denna. Jag vet att om jag vore ett av Jehovas Vittnen hade jag kunnat åka var jag ville i världen och plinga på dörren hos ett annat vittne och personen hade tagit mot mig med öppna armar.

Detta är väl orättvist. Jag är vad man som en utomstående människa betraktar som ”normal”. Jag har inga speciella åsikter, intressen eller en crazy klädstil. Jag brinner inte för något religiöst, politiskt eller är aktivist på något sätt. Jag är bara så jävla normal, och det är väl fine. Men jag vill också tillhöra något.

Så därför skickar jag nu en vädjan till alla andra ”normala” människor där ute. Eftersom alla andra placerar sig själva i fack, kan inte vi också göra det? Så från och med nu håller alla vi ”normala” människor ihop. Så nästa gång jag ser någon av er på bussen. Ja, då lovar jag att nicka igenkännande".

Ja, men skitbra! Tack för den kära handfat. Precis vad jag behövde denna måndagsnatt. Leka rörmockare.

Den bara hoppade av helt självmant, det var inte så att jag försökte laga en spricka och gjorde hela grejen värre. Inte alls så.

På lördag 22.00-01.00 kommer jag att mingla runt på Akropolis i Landskrona.

Och som en fest i festen har jag möjlighet att bjuda upp folk till andra våningen. Det skulle vara grymt roligt om ni kunde komma. Ta med er vänner (ju fler desto bättre) och maila in era namn här: egoina.event@live.se. Så sätter jag upp er på listan och ser till att ni får komma upp på ovanvåningen och för lite tilltugg och dricka. ♥

Vid frågor är det bara att maila.

OBS: Man måste vara minst 18 år.

Mamma har laddat upp för helkväll. Senare ska vi spela Bingolotto och äta nötcréme. Hon har tydligen blivit en kärring. Mamma alltså. Lotta blir bara yngre och yngre för varje år.

Ser ni min strumpa? Jag vet, måste boka tvättid snart.

"Strike a pose", sa mamma. Okej. Nä. Det sa hon inte. Min mamma kan inte sådana coola uttryck. Eller engelska för den delen.

Double shot of love

När man till och med har en vårpåse har man verkligen gått in för det.



Då folk inte ansträngt sig med sin vår-klädsel gick jag och Patricia runt och spred våren, i form av blommor. Micke på bilden här pratade något om att jag skulle tagga honom på Facebook. Inte Facebook, sa jag. Blogg!







Jag och söta Sofie som hade festen.



Peace, love and happiness.





Jag hittade min primadonna i badkaret.



"Får jag ta en bild med er", frågade jag. Så att man ser att det faktiskt var fler personer på festen liksom.



Jag vet inte vad som händer här riktigt, men det var något med ciderburken.



Barn roar sig lätt.



Patricia blev plötsligt skitcool.





Just dance.







Ojdå.

(Jag råkade ta sönder det jag skulle ha från början, men hittade ett rött band som jag får klippa till isåfall och kanske göra det lite smalare).

Vi fick handskrivna biljetter. De där var ju svåra att förfalska, tänkte vi.



På plats.



Där är Magnus Betnér. Ni ser inte? Nehej.



Det hela avslutades med Kinamat.



...Och en lyckokaka. "Lets all join hands and give your family members the sweetest memories". Jag förstod inte vad det var som var relevant för min del, men säger kakan det så.



Min middagsdejt rullade ihop en bit av sitt räkchips till en liten boll som lades på servetten. Jag fann det ganska osmakligt. Mitt matsällskap sa åtminstone att det var från ett räkchips. Jag tvivlade lite, men protesterade inte då jag egentligen inte ville veta.

Kycklingburgare utan kyckling. Skitbra.

Kanske inte den bilden där vi är mest lika. Men hey, ni har ju sett mig tidigare lovers.

Det blev cider efter cider. Det vill säga två.

Idag är den mest fabulousa dagen på länge. Solen skiner och jag har ett jobb på G.

Man måste älska att vara mig idag.

Tänkte fånga dagen med en cider eller liknande i stan.

Vi hörs senare lovers.

Först nu upptäckte jag den ouppätna påskharen på mitt skrivbord. Någon som vill komma hit och dela?

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt EXAKT SAMMA SAK.

"Med en nypa salt", HAH! Jag ska stämma de jävlarna.

Ghettobooty

Jag lär tjejerna mina poser.













Vi bråkade lite.



Sedan blev vi sams.



Rebecca ville vila på min rumpa.



"Fungerar detta i praktiken", undrade jag. "Jadå", skrattade Johan.



Jag och Fibbe.






In i dimman.

Tyvärr syns inte alla färger och detaljer så bra på bild, men ni får helt enkelt lita på att den är fin.

Vi är bra på den här vingrejen.

Då beger jag mig på möte angående kommande arbetsmöjligheter. Roliga sådana. Ja, jag vet. Kanska läge att get dressed. Det är inte ett sådant yrke jag pratar om nämligen.

Lateeeeer.

Slickad med päron? What?

"Jag fastnade på programmet ”Leila Bakar” häromdagen. Ett tag trodde jag nästan att hon hette ”Bakar” i efternamn. Ni får ju hålla med om att det inte är omöjligt, det hade kunnat vara (och är kanske) ett utländskt efternamn. Det hade varit så ironiskt, men så är alltså inte fallet. Men det var inte det jag ville prata om. Leila gjorde påskgodis. Istället för normala kladdiga muffinskakgrejer med chokladglasyr var det nu gula saker, nötter och ägg som skulle ätas. Vad är grejen med att äta äckliga saker under högtider?

Ja, för vi kan inte sticka under stolen med om att det inte är någon höjdar-traditionmat Sverige har. På julen är det skinka, köttbullar, sill, prinskorvar och ägg som man kalasar på och som inte att förglömma avslutas med en efterrätt gjort på…wait for it… ris! Som norsk medborgare har jag aldrig förstått det här och har försökt förklara för varenda svensk jag träffat hur idiotiskt detta är. Maten passar inte ihop. Det är en otippad blandning och det smakar inte gott. Det är som att man dukat fram alla rester man har hemma, och detta äter alltså svenskarna – när de ska äta något gott. På midsommar är det samma visa igen och som om inte det vore nog så blandar man in snapsar vars smak påminner om öronvax.

Eftersom min släkt är religiös och inte firar påsk hade jag inte fått uppleva den svenska påskmaten, tills för några år sedan då jag var hembjuden till min före dettas familj. Det var en trevlig kväll och det pratades mycket om den fantastiska maten som skulle serveras. Jag var förväntansfull och det blev inte bättre av den gula fantasivärlden med kycklingar, påskris och fjädrar hemmet var prytt med. ”Svenskar kan”, tänkte jag. Först målades det ägg för att sedan rulla sönder dessa i hopp om att träffa några godisbitar som man i glädje roffade åt sig. Lyckan var total. Sedan ropades det att maten var klar och som ett barn på julafton rusade jag fram till påskmåltidsbordet. Och det var just det jag var. Ett barn på julafton. Jag ska inte påstå att jag var förvånad. Det var ju exakt samma grejer. På bordet låg skinka, köttbullar, prinskorvar och ägg (med betoning på ägg som att det skulle gottgöra påsken). Påsken var exakt samma sak som julen, fast bara lite mer gul.

Så nu undrar jag. Vad är det för fel på svenskar och i synnerhet, vad är det för fel på den fantasilösa snubben som har bestämt alla högtidsmåltider? Något måste det vara. Slå upp ”fantasilös” i nationalencyklopedin och ni hittar en karta över Sverige".

Nu åker vi hem!

Nu ska Johan agera lärare. Om vi är ovänner sedan vet ni varför.

Nu blir det film. Kläppen suger på lördagar!

Bara för att!!!

Sköt ert så sköter jag mitt.



Glad påsk på alla glada och er andra med.

Jag fick ljuga och säga att jag var 10 år gammal för att få min ansiktsmålning. Lätt värt det! Redo för afterski.

Röda prickar kan förstöra stämningen säger de på reklamen, det tycker inte jag. Ignorera Johans ben i bakgrunden. Nu är det jaccuzi-time.

Nu kör vi afterski ala nattklubb.

Jag älskar livet!

Ingrodda matrester. Undrar om det är meningen att man ska bada jaccuzi med denna.